En Slampa

Ja, så kallar jag henne efter min genomläsning av denna bok.

Jag diggar Johanna Holmström som författare. Det var en ledig lördag, för länge sedan, när jag sökte efter någon bok att läsa och hittade Asfaltsänglar i flickans bokhylla. Efter den läsningen har jag hållit koll på vad hon har skrivit och skriver i fortsättningen. Och hennes nyaste bok om Märta var bra skriven. På en kväll och halva natten läste jag den. Jag måste läsa till slut om någon bok fängslar mig. Men när jag kom till slutet så var tanken; ”Hoppas hon fick bra betalt, för att slösa sin dyrbara skrivtid på den kärringen!” Ja , en sådan bild fick jag av Märta Tikkanen. En slampa med vidlyftiga idéer om sin egen förträfflighet. Ingen som helst förståelse kunde jag känna för hennes stora passion och kärlek, som hon använde för att få sitt feministiska genombrott som författare. Ingen som helst förståelse heller för hennes onaturliga tentakler till sina barn. Typiskt alkoholistfru-medberoende. Helvete, jag måste läsa den där boken, Århundradets Kärlekssaga. Jag har kanske läst den, för länge sedan, åtminstone minns jag Henrik Tikkanens illustrationer. Men läsa den på nytt, med mina egna erfarenheter, eller genom min fasters ögon. Jag tror inte att Titta har läst Tikkanens böcker, jag tror det kunde ha varit lite väl svårt för henne att svälja den. Hon skulle troligtvis ha blivit förbannad att slampan profiterar på sin berömda alkoholistman, medan vanliga dödliga bara måste bita ihop och försöka på något sätt att få familjen att fungera, ekonomiskt likaså. Jag tror inte att konstnärer på något sätt oroar eller roar, eller befrämjar eller tröstar sina medmänniskor. Jag är av åsikten att konst är BÅG, och gratulerar alla som lyckas med konststycket att få en rejäl ersättning för att blotta sig själv eller sina närmaste. Och till på köpet någon krans till titel, feminist, människorättsaktivist, samhällsdebattör et.cetera.

Det var lite lustigt att när jag märkte att det hade blåst upp till storm kring boken, p.g.a en gammal bok, Storfångaren, så jag läste den och tippar att Jörn är typen hon beskriver. Minns hur äcklad jag blev när en Lovisa-vän berättade vilket jävla pippande småborgarna i Lovisa håll på med under 70- och 80-talet. Hur de inom sin lilla krets knullade varandras hustrur och män. Lite svårt för mig att förstå en sådan mentalitet. Kanske det är den österbottniska moralen som spelar in, men jag tror mera att det är någonting sjukt i en något slags sektmentalitet. Som Lovisa uppvisar och säkerligen även Helsingfors kultursocietet.

När jag läser boken, den aktuella Borde Hålla Käft, inser jag att Märta tycker att Storfångaren borde ha fått Finlandia-pris!!!! Voj Herregud säger jag , den var pretentiös, den var tråkig, den var tunn, dess språk är skit, man suckar halvvägs i satserna. Man orkar knappt läsa, och hoppar från avsnitt till avsnitt för att bara lösa mysteriet. Och det behövs inget stort arbete till det. Den är som en Harlequine-novell men med förtecken. ”Kultur”, ”Intellektuell” ”Grönland”.

Ja det om det och här min egen lilla utlämning. Susanna Ginman är Märtas dotter och arbetar på KSF-media. Samma jävla blaska som har censurerat mig och vägrar att informera om hur maktstrukturerna i samhället i stor grad styrs av samma gubbar som betalar Susanna Ginmans lön. Mitt e-mail till Susanna Ginman.

Hej, jag heter Åsa Riippa. Jag har förlorat förtroendet för Svenskfinland. Men jag läser era böcker ändå, bara för att upprätthålla mitt svenska ordförråd och få insikt i vad som händer i Svenskfinland. Förut  läste jag även era dagstidningar.

Jag fick reda på att Märta Tikkanen är din mor, och det är ju inget att undra över. Det är så det fungerar i Svenskfinland. Det räcker att man är född i rätt familj så tar Ankdammen hand om dig.

Men det jag ville hälsa dig är att den bild jag fick av din mor i Johanna Holmströms biografi inte är speciellt vacker. Och jag förstod också varför jag har blivit behandlad som jag blivit i Svenskfinland. Jag är ingen slampa, som utnyttjar andra och binder både barn och män till sig som den trasa till människa som din mor är. Nej, jag är en hygglig människa som behandlar andra som jag vill att de ska behandla mig. Det att din mor kanske skulle utmåla mig som Doris, är inget att undra på. Det är så ni rasistiska ”intellektuella” fungerar. Så ta och fundera på det, jävla människorättskämpe, och fundera på vilket satans solidariskt systerskap din mor utmålade. Den är bara unnad ert slag av människor, parasiterna.

P.S Jag lämnade min alkoholistman och for iväg med barnen, utfattig och bostadslös. Till det krävs mod, att blotta sina närmaste för att få ömkan är skamligt men profiterande. Och hennes böcker, liksom de flesta finlandssvenska författares böcker, är helt enkelt inte speciellt bra och deras språk unket.  Därför diggar jag  Zinaida och Johanna och några andra författare i Finland som skriver på svenska och som verkar intressera sig för annat än behovet att få uppmärksamhet.

Och de saker som jag har ansökt uppmärksamhet för är brottsliga saker, utfört av SFV och deras gehäng. Dina jävla arbetsgivare.

Med ömkan i hälsningen, stackars lilla duktiga Susanna, ska du någonsin förstå dig själv? Eller mörda din slampa till mor? Gör det för helvete, t.ex med att visa civilkurage istället för att nedlåta dig till samma fega beteende som din mor uppvisat.

Åsa Riippa

Toiset/De Andra

är namnet på en utställning som elva stycken konstnärer ordnar nu i juli 2020. I en utställningslokal som vi hyr för en månad av försäkringsbolaget Pohjantähti. Vi blev refuserade till denna utställning.

Så vi ordnar vår egen med La Différance som tematik. All konst är ju politisk på sitt sätt, men jag måste säga att när konstnärer säljer sin konst med begreppet Différance, så är de på sju famnars djupt vatten. Eller vad har Jaques Derrida, som slog begreppet La Différance, att säga; ”Différance s.a.s ”producerar” -skiljer och förskjuter-skillnader. Man kan ändå fråga sig att vad eller vem är det som skiljer och förskjuter? Eller med andra ord, vad är La Différance?” Och så vidare, jag läste hans bok och kan bara sucka, nej, min tankevärld är kaotiskt, och har ingen förståelse för abstrakta, kontrollerade tankesystem. Intressant för sådana som orkar och vill ordna och städa bland ord och begrepp. De behövs säkert, men jag undrar vad Jaques Derrida sku säga om Jukka Korkeilas konst som handlar om hans sexliv. Väldigt fucking boring och jävligt fula målningar han gör. Och nu ställer han ut under Derridas begrepp. Jepp, jepp.

När jag gör konst så är jag medveten om det, jag vill inte kalla det namn, men det fungerar genom mig och det jag uttrycker är sedan ett mysterium för mig. Vad kan detta betyda? Hade det betydelse att den skyddsängel jag skulpterade för mitt fadderbarn blev gjutet i Nurmijärvi istället för Säkylä? Absolut, och jag kan inget annat säga än att det var också av betydelse att den blir utställd på ett ställe som inte är finansierat av amerikanskt kapital https://www.brooklynstreetart.com/tag/wasp-elder/med hjälp av Tavastehus stad och i HST:s regi. Den skulle blivit fördärvad! Sådan problematik ställs jag inför varje gång jag gör konst, och svaret är alltid bakom ridåer tills jag förstår att ; The force is with you, but it reguires purity.

Nåja, det är ingen lätt väg att beträda, konstnärens, och farsan varnade. ”Det leder bara till fattigdom”. Nåja, det har han rätt i, men frukterna man skördar är dyrbara, även om inte sådana som vi förväntas förvänta av livet; materia, ära, rikedom, heder. Istället får man annorlunda frukter att skörda och ett ganska så intressant liv.

Ou Jee

Jag känner mig tillfreds igen. Jag fick gjutet två skulpturer. Räkningen kan jag betala, kanske. Sedan tog jag och skicka e-mail till Kimmo Pyykkö. Jag hade ju ändå slipat, svetsat, slipat, svetsat hans små Napoleon-statuetter till lust och leda. Under min två månader långa gesäll-tid. Sådana skulpturer som var misslyckade gjutningar. Jag lärde mig ganska mycket om metallbearbetning, det är ju ganska främmande för mig. Men händig som jag är, lär jag mig snabbt vad som helst.

Kimmo Pyykkö får ge mig lite råd, råd vad i Helvete jag ska göra för att få någotslags grund att stå på i detta yrke, dårens yrke. Han vet, han är demari-taiteilija. Eller kanske Bemari-taiteilija. Vad vet jag. Snål som Fan i alla fall, om Tomi Sinisalo inte ljög. Troligtvis ljög han, men han sade att Kimmo Pyykkö betalar honom 50 euro för varje statuett som han kan fixa. Tomi var nog väldigt mån om att statuetterna skulle bli bra.

Det förvånar mig alltid, när jag genomskådar människor, hur dåliga de är på att bluffa. Jag kan inte bluffa och vill det heller inte. Jag nöjer mig med att blotta en smula, dölja resten. Men bluffa kan jag inte. Det är kanske sant att varje tanke du tänker, registreras som en frekvens. Och den tanken kan uppfattas. Tror stenhårt på den teorin.

Så många gånger har jag sett hur människor lurar sig själv, utan att blinka. Och försöker bluffa andra nästan lika lätt. Ett gott råd åt människor som känner igen mönstret är att låtsas att du blir lurad. Flina lite snett bara. Bluffarna vet nog när fara är på färde. Här är annars en bild av en liten statuett av Kimmo Pyykkö. Mycket lik de jag fixade. och en link, om ni vill köpa! https://www.bukowskis.com/fi/lots/850953-kimmo-pyykko-veistos-pronssia-signeerattu

Kimmo Pyykkö, ”Johtaja”

Här är sedan mina skulpturer. Totoro och Audition. Halvfärdiga. De kommer troligtvis att bli utställda på La Differance-utställningen i Tavastehus i sommar. Den utställningen kommer att vara belägen i köpcentret bredvid Tavastehus gågata, mitt i centrum. Gågatan kallas Meska, tror jag. Välkommen dit, öppnar i juli 2020.

Totoro är 40 cm hög och Audition-detaljen är 22 cm hög del i ett större verk. Delarna som ska infogas är av trä. Furu och lärkträd.

Action

Jag råkade titta ut från balkongen igår, och såg en polisman stående i hörnet av vårt hus. Sedan tittade jag åt andra hållet och såg en annan polisman, samt ett gäng människor. Min balkong är mot bakgården. Jag tog förstås fram kameran och började filma. Sedan tog jag min kamera och for ut. På framsidan i de yttersta portarna såg jag ett dussin polismän och på andra sidan gatan polisbilar, samt ambulans, och mera människor som betraktade vårt höghus. Jag såg en man i hörnet, som var en polis i civilkläder, och frågade honom vad är det som händer? Har någon på riktigt insjuknat i Covid-19? Han svarade att de söker en kund, som tydligen befann sig i vårt hus. Aha, svarade jag och funderade är det någon invånare? Någon dissident?

Senare, när jag frågade av människor som fanns i klungor runt vårt hus, att tydligen har det varit en biljakt genom staden och den jagade hade kört in på vår bakgård, och tagit sig in i vårt hus. Hmm, underligt. Dörrarna är ju stängda. Nå, polisen sökte och sökte men fann tydligen ingen i vårt hus. Sent på kvällen hade poliserna försvunnit. Jag tänkte borde jag ringa vår paranoida ordförande för husbolaget, som tydligen misstänkte för en tid sedan att ett gäng missbrukare bodde i vår källare. Jag anade då, att det kan hända att någon påpasslig granne hade sett min son utnyttja min bastutur på torsdagskvällar. Grannen kunde inte identifiera honom, sen är det kört. Rykten sprider sig som eld. Pojken bor på andra sidan backen i sin egen lägenhet med bastu-tur likaså, men han tycker om att bada bastu. Och det kan ju hända att han tycker om sin mamma också, och måste ha en ursäkt för att träffa denna och prata grundspråket, Nedervetil-dialekt. Min son kommer att bli finskatalande och det är någonting jag kan acceptera men det känns lite ledsamt. Ja, jag misstänkte att pojken var orsaken till ryktet att det bor något gäng i källare. Nå, i alla fall, hände det någonting igår och människor samlades i klungor och diskuterade. Utan det idiotiska sociala distanserandet som rekommenderas.

Ja, vi får se. Vart det bär hän. Åtminstone tänker jag inte låta mig bli injekterad av något jävla vaccin, KillBill-vaccin. https://www.youtube.com/watch?time_continue=743&v=wQSYdAX_9JY&feature=emb_logo

Ja, jag fick sparken från Tomi Sinisalos gjuteri. Han ville inte se någon falla död ner på hans verkstadsgolv. Eller det var hans officiella ursäkt, p.g.a Corona. Jag som kan läsa tankar vet att han blivit erbjuden av Paula Salmela undervisningstimmar vid Kankaanpään taidekoulu om han anställer en av deras elever som lärling. Det slog mig, på morgonen när jag for till jobbet och chefen var först på plats, att nu är det något på gång. Det var en underlig stämning på jobbet. Chefen brukade inte vara först på plats och han var expert på att hitta orsaker till frånvaro från sitt gjuteri. Det var ju mitt jobb att sätta eld i kaminen som det första jag gjorde en arbetsdag. Det andra som jag blev förvånad över hur vres han var och hur aggressiv arbetslistan såg ut. – Vad står det här? frågade jag . Efter TYMPLÄT, PIRU? – Kanavat, sade han. Jag påbörjade arbetet och frågade hur det hade gått med Paula Salmelas Rusakko som hade varit orsaken till mina två lediga dagar. Paula Salmela hade bearbetat sin Rusakkos ytor under 17:nde och 18:nde mars.

Jag misstänkte att det var orsaken till hans vresighet. Jag visste att den släta ytan som Rusakko hade före Salmela bearbetat den var otroligt mycket lättare att åstadkomma än den yta som är bearbetad att likna päls. Och jag kände min chef tydligen. Paula Salmela som jag ringde senare bekräftade att det som slog mig under torsdagen den 19:nde mars var sanningen. Okej, lika bra det. Här är formarna till taidevalaja Sinisalo. En skulptur som jag hoppas kunna tillverka.

Dokumentation 2020 Gesäll

I övermorgon bär det iväg. Till Säkylä. Ett halvt år av gesällskap. Jag är föväntansfull och välkomnar arbete. Inte konstnärligt arbete, det är frustrerande och komplicerat och alltid känns det helt meningslöst. Resultatet. Utan verkligt arbete under ledning av ett proffs. Konstgjutare. En behövlig paus efter min senaste utställning. Saturnalis Bacchanalis. Jag skrattade när jag märkte att YLE av alla hade gjort en podcast som på många sätt tangerade min utställning. Faen, om de vetat att en skulptör har visualiserat det som de skrev om. Kultursnobbarna. https://arenan.yle.fi/1-50343406?autoplay=true. Men med skruv i…. Hur maktens herrar ännu i denna dag är skrockfulla och tror på samma saker som romerska härskare. Konst ja, helt meningslöst, men jag fortsätter.

Jag har ofta funderat över vad som hände 2008? Jag blev utdimitterad från Bildkonstakademin 2003, två år efter min slututställning. Jag minns när Sallantaus ringde mig hösten 2001 och bad mig skriva en utläggning över utställningen, så jag skulle kunna bli utdimitterad magister. Jag sade bara; Nej, det vill jag inte. Jag hörde en suck och Sallantaus berättade att det räcker med två ark text, det behöver inte vara något utförligt. – Nej, sade jag. Allt jag hade att säga sade jag via verken. Ännu en suck och sedan sade Sallantaus att det innebär i så fall, p.g.a någon lagändring ,att jag måste göra en utförlig text i något ämne som någon konstvetare kommer att beordra. Passar bra, svarade jag. Jag har aldrig varit rädd för utmaningar och vill aldrig göra något som inte känns meningsfullt. Att förklara mitt slutarbete med text är något jag verkligen inte ville. Det gör ju saken lättare för dig själv. Du kan göra dig märkvärdig, eller ditt arbete märkvärdig med koncept. Det är klart, men aldrig i livet att jag tänker göra det. Det är nu en sak, bland allt det falska och genomskinliga i Bildkonstakademin, som jag lärde mig. Att aldrig börja göra dig till. Du vill väl inte vara falsk. Nej, och det var också problemet. Som löstes först 2008.

Då, efter två år av snickeristudier, insåg jag att det jag gör är konst och det räcker. Ingen kommer någonsin att beställa av dig något eller betala dig för vad du gör, men något vill du väl göra. Och du vill göra det på ditt eget sätt. Svår väg att beträda och det behövdes väl en ordentlig knuff i ryggen för att inse det. Jag ramlade huvudstupa men för fan, mina ben bär mig nog. Det hände 2008.

Jag råkade hitta essäen som jag skrev för att få magistersexamen. Hade studerat fyra konstnärinnors verk och berättade om dem. Det var en bra och originell text, jag blev förvånad. Kanske jag alltid har haft uttrycksförmåga, den har bara varit tilltryckt. Som är, något jag undrar om är, förgången visdom? Förgången barnuppfostran som säger att hålla käften tills vettet har växt. Barnpsykologer nuförtiden kallar det psykisk misshandel. Men det räcker för nuförtidens ungdomar att googla. Inte behöver de något vett. Transjugend. Som kommer att ha sin artificiella intelligens att tillgå när de uppoffrat sin egen.

Men ja, riktigt arbete i ett halvår. Som jag tänker dokumentera här, för att sedan redogöra för Svenska Kulturfonden så de inte sätter mig på svarta listan. Visst, jag har använt mitt stipendium för att verkligen lära mig något. Verkligen. Och om det nu lämnar lite pengar över, efter bostad, arbetsbostad och föda, elektricitet, internetanslutning, arbetsresor av 1250 euro i månaden kommer jag att göra skulpturer i brons. Yeah, åtminstone gjutformar.

Sist en rolig historia över konster, tricks. Jag ville ha detta stipendium. Vad göra? Jag ringer Sören Lillkung, Svenska Kulturfondens nya verkställande direktör och från Jeppis. Han svarar inte. Skickar ett meddelande till honom; Hej, ring upp mig när du har tid. Hälsningar Fredrika Collander. Efter fem minuter har jag Sören på tråden. Jag beklagar att jag måste ta till tricks, min enda av adlig börd ungdomsvän, för att få tag på honom, men förklarar mitt ärende och frågar hur jag kan övertyga Svenska Kulturfonden att jag är en seriös konstnär, en s.k. yrkeskonstnär. Via auditions, är hans svar. Jag blev lite konfunderad, men eftersom samtalet hade effekt, jag fick mitt stipendium, ävenom det var förkortat från ett år till ett halvår, så var jag nöjd. Det lönar sig förvisso med lite tricks. Hederliga sådana. Vet nog att jag skulle överglänsa vem som helst, om det skulle ordnas auditions för skulptörer.

Visselblåsare

http://kuggade.blogspot.com/2008/10/hjlp-oss.html

onsdag 15 oktober 2008

Hjälp oss

Hjälp oss med problem i Kuggom!

Detta är ett öppet brev till alla som bär ansvar i saken, hyser medkänsla eller annars kan tänkas bry sig.

Vi vill berätta om hur det är att studera på Axxells enhet i Kuggom, Pernå. Många grava fel har begåtts här vad utbildningarnas innehåll och elevernas arbetssäkerhet beträffar. Trots försök att reda ut oklara saker, både på enskilda elevers och på elevkårens bevåg, ges inga riktiga svar. Vi vädjar nu till er att lyssna på oss och hjälpa om ni kan.

Vi hoppas innerligt att de som berörs av det här tar ansvar, det ska inte ligga enbart på elevernas axlar. En elevkår grundades år 2006 för att föra elevernas talan men utan resultat. Enheten i Kuggom har bytt rektor/platschef tre gånger inom de fyra senaste åren. En stor del av personalen i skolan och administrationen är dock den samma, problemen har fått bestå. I det följande några exempel på saker som hänt och händer på enheten i Kuggom. Föreställ er hur det är att studera under dessa förhållanden. Hjälp oss genom att föra frågorna vidare.

Undervisningen
– Läroplanen som Utbildningsstyrelsen fastställt för t.ex. yrkesexamen inom träbranschen har inte fullföljts. Existerande läseordningar är sammanfattade på ett mycket allmännt plan och undervisningen följer inte programmet.
– Delområden i läroplanen har skrivits in som avlagda i studieutdragen trots att eleverna inte haft någon motsvarande kurs.
– En del kurser har blivit inställda men inte ersatta, en del kurser har lämnats på hälft.
– Studieutdragen för yrkesutbildningarna är inte enhetliga eller sanningsenliga. Kurshelheten på utdragen varierar. Läseordningen stämmer inte överens med betygen, varken för kursnamnens del eller tidpunkten som kursen inträffat på. Där står också att elever befriats från undervisning efter test, trots att något test aldrig ordnats.
– Yrkesprov som ordnas inom yrkesexamen borde anmälas till eleven två veckor före provdatumet. I Kuggom har det skett tom. på en dags varsel.
– En del elever har inte fått någon anmälan alls om sina resultat i yrkesprovet.
– Då elever oroade sig för kommande yrkesprov pga. undermålig undervisning under läseåren 2006-08, besvarades frågan med att provet nog blir sådant att eleverna säkert klarar det. Ett yrkesprov inhiberades våren 2008.
– För en del linjer har skolan bjudit färre timmar undervisning än utlovat i kursplanen. Då detta uppdagades togs ingen hänsyn till elever som inte hade möjlighet att delta i ersättande undervisning, de fick heller ingen annan kompensation.
– Vissa linjer har fått sakenlig undervisning i arbetssäkerhet först under det sista studieåret, efter flera år på verkstaden och efter att några olyckor inträffat.
– Då maskinerna i verkstäderna är ur bruk ordnas ingen ersättande undervisning, ens under flera dagars avbrott. Maskinerna var ur bruk bla. två veckor i ett sträck hösten 2008.
– En del linjer har inkompetenta och oerfarna lärare, som aldrig har arbetat med det de ska undervisa eller undervisat tidigare, ibland så att de inte omfattat kursplanens innehåll.
– Läraren arbetar med egna projekt under undervisningstid.
– Somliga lärare saknar arbetskontrakt.
– Under läseåret 2007-08 slutade en fjärdedel av skolans elever.

Kursmaterial
– Under de senaste åren har behövligt grundmaterial ingått i kurspriset, ingen kursplan anger att grundmaterial inte skulle ingå. För tillfället beställs inget virke eller annat grundmaterial till snickeriet. Eleverna måste själv beställa, betala och låta frakta virket till skolan. De har inte fått hjälp av läraren eller andra behöriga å skolans vägnar.
– Skolan sköter inte om att maskinerna och betten installeras och underhålls sakenligt. Eleverna har försökt att underhålla en del av maskinerna, då hjälp av läraren eller annan personal inte fås.
– Eleverna har hämtat egna maskiner och bett till skolan för att bli färdiga med sina arbeten.
– En fungerande cirkelsåg auktionerades från skolan våren 2008 trots att snickeriets cirkelsåg redan länge varit obrukbar.
– Det skriftliga kursmaterialet på yrkeslinjerna är knappt och bristfälligt.

Arbetssäkerhet
– Eleverna på snickeriet har inte uppmanats till att använda andnings-, hörsel- eller ögonskydd. Hälsoriskerna i de olika arbetsskedena behandlas inte. Det är oklart för många elever hurudana skador som kan uppkomma utan sakenlig skyddsutrustning.
– Olyckor som skett på skolan under undervisningstid har inte anmälts till behörig instans å skolans vägnar.
– På en del verkstäder används trasiga och otrygga maskiner. Att använda ett söndrigt kapcirkelbett är livsfarligt, men en kapcirkel med trasigt bett användes i flera månader före bettet byttes. En olycka uppstod pga. det år 2006.
– En underfräs utan riktig skyddsutrustning orsakade en olycka år 2008. Eleven fick en bestående skada.
– Utlovad genomgång av en allvarlig olycka som skedde på skolan år 2008 har ännu inte skett. Ingen allmän genomgång skedde då olyckan hände.
– Trots att Nylands arbetsskyddsdistrikt krävt åtgärder för att avlägsna brister i arbetsskyddet våren 2008 är en del maskiner fortfarande inte riktigt skyddsutrustade, andra rapporterade missförhållanden har också nonchalerats. Bland annat används på snickeriet för tillfället kapcirkel och bordsfräs utan koppling till spånsug. En kantslipmaskin och en bordscirkel är bristfälligt kopplade till spånsugen.
– Under flera år städade den förra arbetssäkerhetsansvarige på Kuggomenheten i verkstaden med tryckluft, så att arbetsborden, golven och de trädammsfyllda maskinerna blåstes rena medan eleverna ännu arbetade inne i verkstaden. Eleverna fick inte hjälp i saken förrän arbetsskyddsdistriktet ingrep våren 2008.
– För tillfället övervakar läraren inte att ordningen i snickeriet uppehålls och att städandet löper.
– På snickeriet tar obrukbara maskiner och bett utrymme, de forslas inte bort vilket medför ökade risker i arbetssäkerheten. Passagerna i snickeriet är stockade och nödutgången är blockerad.
– Vattenskador pga. läckage finns i flera av skolans byggnader. Eleverna förbjöds läseår 2005-06 att använda utrymmen som redan har mögelproblem men ingen allmän genomgång eller vidare information har givits i saken. Upprepade gånger och senast i oktober 2008 läckte regnet in bla. i skolans datasal.

Kommunikation
– Kommunikationsklimatet på skolan är besvärligt. Lärarkåren och andra ansvarspersoner tar sig inte an elevernas förfrågningar gällande oklara saker, t.ex. elevkårens skriftliga förfrågan från läsåret 2007-08 har ännu inte besvarats till fullo. Inte heller förfrågningar gällande ersättning av inställd undervisning besvaras.
– Mobbning och svårigheter i studierna uppstår då behöriga ansvarspersoner inte beaktar alla parters, också enskilda elevers, utsago i problemsituationer.
– Studiehandledaren skyfflar akuta ärenden till andra, fäller nedsättande yttranden om skolans elevmaterial och besvarar t.ex. inte ringbud och frågor från sjukskrivna elever, ens med två veckors väntetid. Studiehandledaren hjälper heller inte eleverna med oklarheter i den personliga studieplanen.
– Förslaget till en skolkurator kom från en elev, redan år 2006 men en kurator har varit anträffbar först från hösten 2008.
– Elevernas feedbackblanketter avskaffades läseåret 2007-08. Blanketterna togs i bruk igen då eleverna insisterade men trots det beaktas feedbacken inte.

Vi har alla insett det fina med enheten i Kuggom och den vackra miljö skolan ligger i, möjligheterna är fantastiska. Vi oroas av att utbildningsverksamheten i enheten fortsättningsvis missköts och att de allvarliga konsekvenserna som redan visat sig bara blir värre. ’Kuggomskolan’ har redan mist en stor del av den unika atmosfär av värme och öppenhet som präglat stället länge. Alla som någon gång studerat här eller besökt platsen vet vad vi talar om. Vi har också insett att vårt initiativ inte medför god PR för enheten i Kuggom, men vi har inget val.

För att understryka öppenhet har vi grundat en blogg: http://kuggade.blogspot.com. Den är ämnad som forum för diskussionen vi hoppas uppstår. Vi har valt att skriva anonymt för att de problem som alla elever utsatts för, nu och tidigare, inte ska falla på enskilda elever och på detta sätt förminskas.
För att undgå risken att bli nonchalerade återigen, och för att understryka allvaret vi hyser i frågan har detta brev skickats till följande instanser och de nämnda personerna där.
Axxells enhet I Kuggom: Marina Åkermarck, platschef och lärare; Annika Bussman, rektor.
Axxell Utbildning Ab: Jan Nybom, VD; Matts Granö, utvecklingschef för fri bildning; Christoffer Grönholm, styrelseordförande.
SFV: Christoffer Grönholm, kanslichef; professor Ann-Mari Häggman, styrelseordförande.
Utbildningsstyrelsen: Renata Svedlin, utvecklingsdirektör för Svenskspråkig utbildning; Ritva Jakku-Sihvonen, kvalitetsdirektör för Kvalitet och uppföljning.
Nylands arbetsskyddsdistrikt: Peter Forslund, arbetarskyddsingenjör; Kaarina Myyri-Partanen, distriktschef.
Hufvudstadsbladet: Johanna Westman, ställföreträdande ansvarig utgivare, ledarskribent.

Vi hoppas verkligen att ni bryr er om oss elever och att ni faktiskt ser till att allt kommer i ordning. Arbetarskyddslagen (738/2002) fastställer att psykisk och fysisk hälsa ska beaktas lika och att ingendera får hotas. Vi önskar att ni respekterar vår rättighet till bra och sakenlig undervisning, vår rätt till trygghet och stöd i studierna samt saklig arbetssäkerhet. Vi har rätt att få valuta för både den ekonomiska och tidsmässiga satsning vi gör. Gör den förbättring som krävs, det är inte för mycket att be, det vet vi. Gör det öppet och rättvist liksom det borde ha gjorts för länge sedan.

I oktober 2008

Elever på Axxells enhet i KuggomUpplagd av Kuggade kl. 09:30 

Var var jag i oktober 2008?

Ja, jag var på dårhuset. Där var jag inspärrad under dryga två månader. Jag undrar varför ingen av de omnämnda personerna som blev adresserade av bloggtexten tog kontakt med mig eller min vårdande läkare Jussi Toikka. Han var av åsikten att jag ska återvända till mina studier. Som jag försökte, efter sjukskrivningen men blev inte tillåten. Rektorn Marina Åkermarck hade förvisso ringt min vårdande sociolog på Lovisa mentalvårdsbyrå, Christel von Martens-Kawazumi. Marina hade förklarat för Christel att de försökt allt, och paranoid som jag är, underförstår jag att Marina sätter skulden på mig för att jag bara sådär insjuknar i akut psykos. Ingen arbetsskyddsolycka, inga brutna löften, ingen mobbning hade med saken att göra. Absolut hade Marina ingenting på sitt samvete, hon ringde ju mig också, när jag låg på Marie sjukhus april 2008 och väntade på att mina demolerade fingrar skulle sys ihop, och gratulerade mig till verkligt snickarskap, aka demolerade fingrar. Även rektorn Kim Wikström hade ringt mig och berättat att hans svärmors ben hade blivit amputerad på samma ställe där jag låg för någon månad sedan. Svärmodern hade haft typ 1 diabetes. Jag tackade och bad honom bespara mig sina lustigheter, jag har även typ 1 diabetes och är medveten om vilka komplikationer det innebär för min kropp.

Men det är väl inte professionellt att ta tag i saker då när de sker. Istället låter man bara olyckor hända och låter offren klara sig själv bäst de vill. I maj 2008 minns jag att som elevkårsrepresentant blev jag övertygad av rektor Kim Wikströms försäkringar att snickeriet och undervisningen skulle vara i skick när vi i augusti 2008 skulle påbörja vårt tredje och sista år. Chocken att se ett snickeri som var obrukbart fick min akuta psykos att starta. – Ser jag i syne? frågade jag Kalervo Heikkilä när jag såg hål i väggarna, elektriska ledningar hängde från taket och snickeriet såg ut som ett renoveringsobjekt, som det var också enligt Kalervo Heikkilä. Jag såg inte i syne, det var verklighet att SFV, arrangörerna för yrkesutbildningen vid Kuggom, sket i sina kunders, eleverna, säkerhet eller sitt eget ansvar som utbildningarrangörer.

Vilken fars alltså, men alltid finns det de som utnyttjar andras olyckor. Kim Wahlroos var chefredaktör för tidningen Östra Nyland och hans uppsyn är värd att betrakta. Personers karaktär blir synlig med åren. Här en artikel från november 2019 när han äntligen övergett rodret som censormäster vid tidningen Nya Östis. En succéhistoria som oberoende tidning när KSF-media sagt upp sina journalister och Östra Nyland och grundat Östnyland. Ett missfoster som ingen läser, eller kanske Borgåbor. Helén Kurri är chefredaktör för den tidningen. Hon var Kimmens, Kim Wahlroos, anställda och freelancade för Hufvudstadsbladet när Kuggom-Hjälp oss kom ut.

Det var väl april, maj 2009 när jag äntrade Östra Nylands redaktion tillsammans med min 10-åriga dotter. Jag hade fått en idé att sälja min dotters utmärkta serie-strippar hon ritat, åt lokaltidningen. Lönen skulle gå till lägerskolkassan. De var bra, serierna, men de betalade bara 10 euro per stripp. Vilket skämt alltså! Men Camilla Berggren som var chefredaktör(Kim Wahlroos hade gått i pension) blev lite irriterad när jag försökte trigga upp priset med information om Kuggom. Vi gör inte sådana affärer, förklarade hon. Aha, ni är moraliska, bra tänkte jag. Vilken barnrumpa jag var……Nästa dag ringer Helén Kurri upp mig och vill göra en artikel om Kuggom. Jag blir lite tveksam men eftersom jag vet att Kuggom – Hjälp oss var en bra och utförlig text tänkte jag att risken är mödan värt.

Okej, jag ångrar ingenting, men fan också vad det är tungt att kämpa för sanning och rättvisa. Och ingen lön för mödan heller får man. Som jämförelse vill jag föra fram Kim Wahlroos. Kim som grundade Nya Östis, efter att KSF-media slagit ihop Östra Nyland och Borgåbladet. Kim som inte besvarade frågor vem som finansierar och som får belöning för att han konkurrerar ut verkliga journalistyrken och verkliga journalistlöner. Jag hoppas i alla fall att de som vet vad som hände och som förstår sig på Lagen inser att det vad SFV håller på med är så från röven som det kan vara. Och för att ingen ska förstå mig fel. SFV och KSF-media är i samma båt, det svär jag på. Samma gubbmaffia styr dem båda. Gräddrumporna som de på finskt håll beskrivs som. Den styrande eliten. Pengaförvaltarna. Finlandssvenskt kapital-förvaltarna. PR-byrån heter Svenska Folkpartiet.

https://www.nyaostis.fi/startsida/kim-wahlroos-belonas-pa-svenska-dagen

Kim Wahlroos belönas på Svenska dagen6.11.20193 Kommentarer Arbetsstationen på Lill-Toas har alltid viktigt inom räckhåll. Utsikten inspirerar, genom fönstret kan Kim Wahlroos se när viktiga grannen Ragnar är på väg för en pratstund. Foto: Nina Björkman-NysténLOVISA Kim Wahlroos får Nylands svenska kulturfonds pris på Svenska dagen.

​Det finlandssvenska har alltid varit kärnan i Wahlroos verksamhet. Nya Östis grundade han för att han såg behovet. Han skriver regelbundet i tidningen också som pensionär och känner stor glädje över priset.

Kim Wahlroos bor över halva året på Sarfsalö. Lill-Toas är en kär plats som har en stor roll  i hans texter.

Motiveringen är tydlig:
Kim Wahlroos grundade tidningen Nya Östis våren 2015 och var tidningens chefredaktör fram till augusti 2019. Idag har tidningen, som ges ut i tryckt form, 2 400 betalande prenumeranter och ett drygt dussin skribenter. Med Nya Östis har Wahlroos skapat en viktig arena för medborgaraktiviteter och närdemokrati i Östnyland.

Genom sitt starka engagemang har Kim samlat ett nätverk av frivilliga medarbetare. Han har bevisat att det är möjligt att på frilansbasis upprätthålla en aktiv svenskspråkig regional nyhetsbevakning, utan redaktionshus och fast redaktion.


Läs mer i Nya Östis den 7 november 2019.

SIST MEN INTE MINST VIKTIGT:TEXTEN ÄR EN HYPOTES OM VISSELBLÅSARENS IDENTITET; HÄR KOMMER GRUNDERNA TILL HYPOTESEN

Sini Kuusinen och Vilja Hedengren blev antagna som mycket skyldiga till Kuggom-Hjälp Oss blogginlägget. Själva håller de fast vid att de inte var det och jag har litat på det. Men efter en plötslig känslorörelse maj 2019 när jag blev otroligt besviken på Sini Kuusinen och Kalervo Heikkilä samt Hanna-Mari Heikkilä, mina trogna vänner, måste jag lösa mysteriet. Det gnagande obehaget och plötsliga irritationen över misstanken att dessa mina trogna vänner inte kan erkänna för mig vem det är som skrivit Kuggom-Hjälp Oss fick mig att ringa upp Jennifer Rung och vi filosoferade över vem det månne kan ha varit som skrivit texten. Jennifer som är en rättvisans och hederns kämpe gick i ed över både Sini och Vilja och jag kunde åter lita på mina vänner. I ett ögonblicks klarhet inser jag att det är förstås Kurt Aspö som fört fram sina åsikter anonymt. Och bitarna föll på plats. I en hypotes. Inget under att den akuta psykos jag upplevde en vecka efter min sista skoldag augusti 2008, kulminerade som de brukar i en kamp på liv och död. Jag försatte mig i alla mina studiekamraters roll och försökte förstå dem och gjorde det. Förutom Kurt, där gjorde mitt ”sinne” tvärstopp och jag upplevde att jag föll ner i ett spiralliknande bottenlöst hål. Det här hände i en sjukhussäng, tryggt bunden var jag, mitt ”sinne” var på en viktig utforskning i medvetandets bottenskikt. Där de verkliga drivkrafterna till vårt beteende befinner sig.

Jo, jag kommer nog att lära mig att ikläda mig roller och spela ut andra. Visst, kommer jag. Och jag gör kommer att göra det medvetet. Se upp Kimmen……det kan hända att de som pratar om formskiftare ser ännu mera noggrannt det som ditt fula tryne uppvisar.

Söndagens gudstjänst

håller en kvinnopräst. Vi börjar med en sång; https://open.spotify.com/track/56Sx1DMWgURV4udwSx4sCb

Ja, och sedan börjar jag. Kvinnosolidaritet är vad jag tänker predika om. Den finns inte. Never, ever har jag råkat på en kvinna som skulle våga försvara en annan, t.o.m sin syster. Det händer inte. Amen

Minna Sadeniemi svarade att hon tyvärr inte kan medverka i mitt projekt, en inspelad intervju. Jag svarade att hon då inte heller ska låtsas ta ställning till hur samhället ska förhålla sig till sina ”problem”, fattiga medmänniskor. Hon ska inte vara skenhelig. Hon hade sin möjlighet att ingripa i vad som hände mig i Lovisa. Hon gjorde det inte. Istället flydde hon med svansen mellan benen. I länken lättar hon sitt bödelsamvete med att erbjuda sig själv att betala mera skatt. Som om hennes förslag skulle få Samlingspartiet och Centern och alla andra investerare att plötsligt bli väldigt socialistiska. Vilket barn hon är. Vilken barnrumpa. Vilken idiot. Får mig att tänka på en annan läkare, Fredrika Collander som var av åsikten att 1980-talets depression berodde på att hennes klasskamraters föräldrar har överspenderat med att köpa mikrovågsugnar. Apotekarfamiljen Collander skulle aldrig köpa mikrovågsugn. https://sadeniemi.blogspot.com/2019/05/terveysasemien-hatahuuto-ja.html?spref=tw

Loviisa Politics

En Poet Föds

Pete skicka hälsningar
Jag skrattar nästan
Något hejdar
Situationens allvar är insikt
Deklamerar Tallatusohjelma
Applåder och skratt
En poet är född
Volvo Amazon till penna
Free Ink Roller
En hartass!

Diktskyltning

Skriv nätt, nättare än nätt
Bossit
Ja, hödu pölle
int na meganega meir
tu veit
ett ja veit
ett all veit
tu tror på, hoppas på
dzillar
bossi tanka

Fridagligt

Fri, fet, ful, farlig
Förövrigt fascinerande
Fjärtandes forever

Fähusflugor flyger förbi
funky främling
flytta fejset forward
Fumlig finne finner fyllan förskönande
fast ficktömmande

Fananamma, före fyra!

Kaupunkielämää

– Kakku kuorrutettuna kaunis! kyynelehtii kondiittori
Kumiankka kusee kadulle kirkkokansan kauhuksi
Kieroon katsoo katkarapuvoileivät
– Kyllä kannatti kakkia keskellä kukkulaa, kulkukoira kommentoi

Kukkia kädessä kylille käypi
Kallista käydä K-kaupassa
Kylmää Kati katuhuoran kainalossa
Kuumaa kyrvällä kumihousuissa
Kalliit kodit kuluneet
Kissankultaa korviimme kulautetaan
Köyhän kunnia kapsäkissä
Kaalipäillä kylmät kolotukset
Kieroilla kiisseliä kumisaappaissa

– Kapakasta kolmanteen, katkolle Kotkaan, Kalle kakistelee
Kolli katsoo kivettynein silmin karaokekansaa
Kikkelis kokkelis, kunamies kirjoittaa kuvituksien kylkeen
– Krakas, Krakas ksuomenkieli, kolkko kbra, kpakko ksanoa
ksanoo Korppi Xåsa

My Dear

– Why do you love me, you´re so Ugly!
(- Ja vill ha de, föhe!)

– She really enjoyed it, didn´t she?
(- Nå, va Faen tror du!)

– Should we just do It?
(- Frågar du Papp diin?)

– If you wan´t sex, just come and get it!
(- He er int så Enkelt….)

– You have lost a lot of weight!
(- Kyss De!!!)

– Maybe even you will get Lucky this night!
(- Legg E koma bara!)

Torsdags Tallatusohjelma

Titityy, tytytii, tiytiy, tiityy
thunderstruck talitiainen
tossa, tässä, talandes
tetta ter, titii taan, tammefan
tienesto tunturiin
toyota, tota thought!
this, that, the toilet
Tzänns turquoise´
ti tork takamus
tå takki tzänns täys

TASTA

TZEFTA!
TÅÅNA..
TÅÅNA..
TÅÅNA..
TÅÅNA..
..TUSENTALS TUKULEIS
TILLS TARMHÅLE

TUKU TANKA TÄNKER
TUSENFOTINGEN
TRAMPANDES TI
TASTA

TARA
TERVILAGS
TOBAKSPAUS

TSYNA TRÖITTÅ TÅÅNA!
TÄNKT TUSENFOTINGEN

TÅ TSEEDD E!

TITTA TUNKKARI
TRAMPA TUNGTARI
TUSENFOTINGEN TASMAST
TZEFTA!
TÅÅNA..
TÅÅNA..
TRETTI TÅÅN

Ein lillan bondflickå

Om ja sku ha en hövå
sku int ja tänk, utan sjung
nätt å grannt å rop liiti imillanåt

Händre sku int helder haitt tess
arbeit, arbeit, arbeit å söisleiss

Beina å föötre, va ska man me töm till
Dans å kräka å spark fotbolle
mitt i krysse!

Men nu ere heveiji
ett ja sku helst ligg i diitzi
å rokn bort, men he far noo om

Hej, hei

Olen hullu hei
olen mental hej
olen psycho hou
olen vaarallinen häh
olen diagnisoitu hui
olen riippa hell jeehej
olen ihminen heija
olen tunteellinen heija
olen heikko heija
olen vahva heija
olen ystävä heija
olen vihamies heija
olen naapuri heija
olen sisko heija
olen äiti heija
olen lapsi heija
olen kuolevainen heija
älä tapa minut heija
pliis

heihej

Åsa Riippa, om Loviisa Politics

” – …håller på att ruttna bort. Vi borde nog låta naturen ha sin gång, switcha bort Hästholmen som håller livsfunktionerna igång. En anständig begravning är vad som borde beställas, men så länge pappa betalar…….”

Helsingfors hamn

…..så får nog Valkom se på nya funktioner.

Gary Grant

” Dying is tough, but not as tough as comedy”

Mike Todd

” Beaver do better work than the Corps of Engineers”

Söndagens gudstjänst

Prästen heter Gil Scott-Heron, istället för att läsa lyssna gärna! Fast på någon Spottiglaset, musiker! kanal.

Read “”B” Movie” by Gil Scott-Heron on Genius

Eller Din egen Mr. Chansey Gardener Tub

Ja, det får mig att tänka på en bok jag läste av Pentti Saarikoski, Asiaa tai ei, skriven 1980. Den fick mig att skratta. Det var som att förflytta sig tillbaka i tiden och allt var likadant. Då var Paska Suomi-bokens författare Heikki Pursiainens farsa Taistolainen. Heikki är ytterhöger, han har skrivit partiprogrammet för Hjallis Liike. Ingen vet väl hur insyltad Hjallis är med Timosenko eller vad Jokerits halva ägare heter. Så är det, ingenting ändras. Money talks, shit walks.

Inte vet jag, men jag är stolt över att vara en fattig skit, en bonde, en ”deplorable in the basket” som Hillary så snällt beskrev de som blev berörda av att Trump, liksom Sanders pratade om Verkligheten. Som fattig skit, bonde, deplorable har man åtminstone rent mjöl i påsen. Ingen ”kotiryssä”, CIA-agent i bekanskapskretsen, ingen partibok, inget tvång att ljuga för sig själv. Det var väl den skitsofrena snickaren som pratade om motsatsen. Himmelriket. Å hur man kommer dit.

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång